God mat behöver inte alls vara så svår. Smaskiga smaker är tvärt om nästan alltid väldigt enkla hemligheter. Som nu t.ex. en banan varvat med saltade jordnötter- finurlig kombination. Eller som valnötter och russin eller turkisk yoghurt, valnötter och honung! För övrigt så har jag precis avslutat en hejdlöst rolig bok som man knappast kan ha undkommit att åtminstone se skymten av på första platsen på toplistorna i bokaffärerna. Den handlar om Allan på dagen hundra år som steg ut genom fönstret och försvann. En historisk skildring av hela 1900-talet, där Allan varit med och påverkat majoriteten utav de stora händelserna, ätit middag med både Stalin, Churchill, Mao Tse Tung och flertalet av USA:s presidenter, samt Tage Erlander och med de flesta supit en jävla massa. Okej nog recenserat, sådana finns det tillräckligt av om denna bok i alla fall, saken är att den var otroligt uppfriskande och mycket läsvärd. Nu har jag massa andra böcker på rad som ligger och väntar. Inte nog med alla de gamla fina klassiker jag fick i julas, utan också några tillkomna (två på bokrean) och så lite filosofiböcker som ingår i kurslitteratur... För övrigt 2 så kraschar min dator mest hela tiden och säger att den ska stängas av för att förhindra att skada den nedrans datorn. Jag måste ha en gen i mig som inte riktigt matchar med teknologi 80% utav fallen, nu har mina skullcandy hörlurar gått och trasat ner sig, för att inte tala om hur många mobiltelefoner jag hunnit äga i mina dar...

Provade idag på Afternoon tea på Vardein & Co (Saluhallen). Lyckat! Mysig te-stund med mormor och moster som substitut för London tills den dagen kommer. Att rekommendera! Sconsen- mmmmmm! Mättande. "Mango-laktriste" en framgångsrik chansning, för grönt- "äpple-fläder". Caféet...

Jag satt och pluggade på stadsbiblioteket idag vid 14-15 tiden. Vilka gamar det är som sitter där. Ganska komisk stämning i rummet faktiskt. Vid bordet brevid mig sitter en ung kille 20 nånting, modemedveten, gissar på att han satt och pluggade till en tenta i pol-kand programmet. Framför mig sitter en kvinna, aningen sunkig i sina övre 20-år, pluggar likaså med sina universitetsstudier, något "naturvetenskapligare", ingenjör möjligen... Och bakom mig en kille/man jag aldrig fick beskåda (kanske än mer intressant?). De övriga där inne är obetydliga i observationen, tänk de som statister. Jag hade en påse nötter (wasabi och japan-mix-hårda) som jag började att försöka knapra på, jag var ju ack så sugen. Pang, så riktas en visuell ilsken laserstråle mot mig från min stiligt klädda pol-kand granne bordet brevid. Jag slukar de sista redan satta i min hand med varsamt mjukt tuggande. Han suckar "diskret" och fortsätter läsa i sin i färglada färger lappbeströdda tjocka bok. Åh, jag vill ju äta mina nötter! Snuvan tränger sig ovälkomnat på, jag måste till toan o snyta mig, ha kan jag äta nötter där din stroppiga besservisser! Jag kommer tillbaka, den okända killen bakom mig börjar hosta. Och hosta och hosta... Höken vänder sig om och daskar till honom med blicken, och takten han kvickt vände huvudet i. Fortsätter sedan i samma serie som det tidigare störningsmomentet. En kvart senare sitter jag och svär i huvudet åt det okända host-vraket bakom mig som konstant hostat sedan start. Precis när man tror att eländet är över, så sätter han igång igen, idioten. Frid har rådit en alldeles för kort stund innan den hittills så skötsamma 20 närmare 30 halvsunkiga tjejen plötsligt förvånar oss alla (eller mest den modemedvetna pol-kand tuppen) med att alledeles obekymrat inleda ett telefonsamtal, och till systemet skulle hon. Tuppen hade vid det här laget börjat fatta mer tycke för mig då jag för att visa respekt gick ut och tog mina samtal innan denna förrädare gjorde sitt ogenomtänkta drag. Det förlorade fallet bakom mig fortsätter att hosta, och låta obekvämt surplande när han ska försöka fånga upp det med en okänd dryck. Stämningen är spänd.

"Jag tänker, alltså finns jag." - René Descartes, 1596-1650. 

Hörde för bara någon halvtimme eller så på radion om en alldeles briljant och charmant liten verksamhet uppe i norr, i Umeå. Klädbibliotek. Bibliotek för kläder. Kläder skänkes, man blir medlem, 50 kr/år, kläder hyres, kläder tvättas. Det är ju en alldeles perfekt idé! Miljöpåverkan, överkonsumtion, second hand, studentekonomi, variation- 5 ord som beskriver denna fyndiga och storslagna idé i olika vridningar. 

Man blir riktigt nedstämd när man hör om vad som pågår i Egypten.

Pretty Little Liars är det klyschigaste jag sett, men vacker i skepnad. Det är löjligt att titta på men samtidigt ljuvt. Det är så otroligt fånigt, overkligt, förutsägbart spännande att jag bara vill ha mer! Överflödsserie.

Det är väldigt vackert. Jag åker längs vita vägar och lyssnar på fantasiska pianotoner från en av mina favoriter Yann Tiersen (amelie från Montmartre) . Det gör jag för övrigt på min orangea iPod. Jag öppnade ögonen och insåg dess skönhet! Biter på naglarna i undran om en kamera jag är på väg till Siba för att se om den finns kvar... Håller tummarna.

Julafton flyger som vanligt förbi i en snöstorm och nu är det ett helt år till nästa gång. Men allt är i sin ordning, och jag hade en helt fantastisk, framför allt julaftonsmorgon, men julafton i stort. Bland det bästa var att se Julias reaktion när hon öppnade mitt paket på morgonen, hon hade nämligen ingen aning om att hon skulle få Triwa klockan hon önskade sig, från mig! Imorgon väntar ännu en julafton hos mormor och morfar. Ljuvligt.

Å, det är så frustrerande! Jag lyckades till slut att komma fram med någonting till mina föräldrar att göra mig lycklig med, och det blev en iPod nano 6. Det var behövligt då jag slarvat bort mina hörlurar till mobilen, samt så går det åt massa batterier om man lyssnar på musik på mobilen, och denna kan jag ha när jag tränar. Nätt och smidig. Men nu är problemet vilken färg jag ska välja? Det som är frustrerande är att jag inte har kunnat packa upp den ännu! Jag fick den i orange och till en början så var jag beslutsam med att den färgen var helt otänkbar. Sedan har jag börjat att fatta tycke för den, men jag vet inte om det är iver eller en faktisk mening... Grön, granit, orange... är orange fin eller inte?... jag tror jag tycker det... Jag får gå till butiken och titta på dem i verkligheten... det är det mest rationella. Även fast jag bara vill öppna den som ett litet barn.

Har precis slagit in de sista paketen:) De är lika röda och vit-hjärt-prickiga som de förra! Jag hade inte insett hur mycket klockan hade blivit. Jag känner mig inte ett dugg trött just nu, men jag vill lägga mig snart för att det inte fyller något syfte att vara vaken, när jag inte har någonting att göra. Nej nu ska jag bara lägga mig så snart som möjligt och vakna upp till julaftonsmorgon 2010. Å jag längtar så till att få ge mina julklappar på morgonen! Trevlig jul... imorgon kommer nog ingen hit och inte jag heller! 

Förra året fick Julia massa Twilight saker av mig, det är någonting jag bojkottat i år... Men förra året var hon glad!

Idag har varit en fullkomligt magisk dag, alldeles förtrollande. Som att vakna upp i Narnia. Bara vitt överallt. Vitt vitt vitt, ända ut i trädgrenarna. Och glitter, utav det milda solljusets strålar. Otroligt vackert, och en alldeles perfekt dag som dagen före julafton. Jag har märkt att jag höjt mig en nivå vad det gäller denna högtid, och det går tillbaka lite i tiden och påminner om när jag var barn. Den där längtan och förväntansfullheten inför julafton har återkommit till mitt väsen. Men det är en annan sort än den hos ett barn. Jag är glad att den finns dock, eftersom det betyder att närheten fortfarande finns kvar, till verkligheten, att den inte har försvunnit, eller begravts under massa andra värderingar man fått lärdom om på vägen, utkastad i det människokonstruerade upplägget vi alla känner som samhället. Likt ett barns genuina kärlek till denna högtid borde målet vara att komma tillbaka till just det, med vissa underförstådda modifikationer. För ett barn vet egentligen inte varför det är så härligt på julafton, mer än den allt för uppenbara orsaken att man får presenter. Det förstår inte att dagen är så speciell för att vi även lyckats framställa en dag i vårt samhälle där verklighetens byggstenar är norm. Vilket är fint. Det är vad julen är. Det är inte fortfarande ett firande av Kristi födelse , det har sitt ursprung där, men julen 2010 är inte ett firande av Jesus. Det har varit min mening länge, och jag blev därför väldigt positivt förundrad över en artikel jag läste i Svd:s mobiltidning i förrigår. Ett tydligt tecken på utveckling åt rätt håll när ett sådant offentligt medel belyser det. Det var fint.

Alltså det jag är ivrig över är att få ge bort mina julklappar. Faktiskt. Bara det. Och en gränslöst vacker dag!